Ett delikat strukturproblem fyllde min förmiddag. I vårt nya läromedel för gymnasiet har vi ett inledande kapitel, Sagor och myter, som ska visa vad en litterär genre är och hur litterära motiv fungerar. Det har redigerats om och om igen, men börjar nu till slut hitta sin form och har en fin balans mellan texter och övningar. Först läser man Bröderna Grimms version av Askungen och arbetar med folksagans motiv, och sen kommer vi in på mytens värld och hur saga och myt har spelat en viktig roll inom t.ex. modern psykologi och film: oidipuskomplex, Pans labyrint, och så vidare.
Då slås både jag och författaren av samma tanke, vi kanske ska bygga om kapitlet helt? Oj, oj ... Det skulle medföra en massa arbete, men kanske är det värt det?
Eftersom myterna är de äldsta berättelserna vi känner till borde kapitlet kanske börja med dem och därefter komma in på sagorna? Inte av kronologiska skäl så mycket som att det skulle underlätta för jämförelser mellan genrerna.
De ofta kungliga/halvgudomliga uvudpersonerna i myterna är alltid förutbestämda att handla på ett visst sätt och de kan inte undkomma sitt öde. Vi exemplifierar det i boken med Oidipus-myten och Perseus-myten, som bland annat berättar om Perseus stackars mor Danaë som av sin far spärrades in i ett valv för att hon inte skulle kunna bli med barn (jämför med Rapuntzel!), barnbarnet skulle nämligen komma att döda sin morfar, sades det. Men, morfadern hade förstås inte räknat med att guden Zeus kunde ta sig in till tjejen ändå, i skepnad av ett guldregn, och Danaë blev förstås gravid, för vem kan motstå ett regn av guld ... Summan av kardemumman är att ingen av människorna i mytens värld hade kunnat påverka sitt öde, eftersom det var förutbestämt av gudarna. Det spelar ingen roll hur mycket de kämpar. Människorna är bara redskap för gudarnas underhållning, som marionetter (vilket kanske var ett trösterikt budskap på sin tid).
Då är turen kommen till sagans värld. Där händer det något med huvudpersonernas handlingsfrihet. De föds ofta i misär men lyckas genom olika värdefulla personliga egenskaper förändra sitt öde och lyckas till slut uppnå sitt mål: giftemål med en kunglig person, hämnd på familjens fiende, eller rikedom och trygghet i största allmänhet. Egenskaperna som krävs är flit, osjälviskhet, slughet eller att våga tro på omöjliga saker. Om gudomliga krafter inträder i sagans värld är det oftare som hjälpare än som marionettspelare, som i myterna.
Så, allt talar för att en omstrukturering av kapitlet skulle vara en rätt bra idé, men det är nog för sent för det ... Återstår att se hur vi kan arbeta med jämförelserna mellan genrerna om vi behåller strukturen som den är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar